Veckan går så himla fort. Redan tisdag och imorgn åker jag till sthlm för att träffa UH. Ska ringa brorsan och Sanna och i fall de är hemma så man kan komma förbi och säga hej om jag inte mår sämre än vad jag gör nu.
Just nu behöver jag bli frisk. Jag är nog febrig. Jag har börjat få ont i halsen , örat krånglar. Vill inte och har inte tid att vara sjuk. Men jag har inget val. Absolut inget val det är bara att gå på alvedon/panodil och le som vanligt.

Helgen som var man i Östersund på skid skytte VM! På vägen hem höll det på att bli krock med en älg. Tur att alltt gick bra och att M kunde styra undan. Dock blev det ingen svensk medalj men så mycket annat, kallt, stämning gjorde att man blev varm. norrmän och man fick på en gång flashback till svenska rallyt och framför allt strömstad! Denna vackra underbara stad som fick hela mitt liv att förändras till det bättre! :)

I söndags sov jag nästa hela dagen. Jag var helt slut och är det dock fortfarande. Har inte tid att vara sjuk som jag nämnde ovan. Fredag är det expen igen och lördag dåken och söndag sollefteå. Måndag Bredbyn, tisdag ev sundsvall, onsdag sundsvall, torsdag timrå/sundsvall och fredag möjligtvis ledig. Lördag blir det x-tra på parken och söndag blir det första d.s - mötet med nya d.s. Nästa vecka är som gjord att inte att vara sjuk. Helgen efter sthlm med mamma och se Sound of music. Helgen efter det Trondheim. Sedan Spanien och helgen efter det d.s utbildning. :) man vet var man gör om jag säger så! :)

Jag har tjatt om detta i  bloggen om vänskap! När är man en vän? Hur vårdar man vänskapen? Viktigt dock att aldrig glömma man är alltid två om en vänskap. Det bygger inte på att en alltid hör av sig medans den andra aldrig hör av sig. Det bygger inte på att en ska ringa och hitta på något medans den andra hittar på saker med andra. OM man är ärlig så uppstår det aldrig såna sitautioner.

För snart 14 år sedan gick jag med i SSU från början var jag med och inte aktiv. Sedan kom SSU till skolan när det skulle vara val jag gick i gymnasiet och de frågade om jag nu skulle bli aktiv. Tja svarade jag. vi hade rundvandring till de olika partier och när chansen var att jag fick fråga ut moderaterna varför deras politik slog mot de svaga insåg jag ganska så snart detta är inte en tillfällighet att jag vill kämpa för dessa. Hela mitt liv har präglats av föreningsliv allifrån jaktlaget, hem och skola till att vara med i Djura s-förening och inte att förglömma alla roliga stunder man hade tillsammans med Morfar på PRO. Men just i det här ögonblicket hade jag bestämt mig att jag ville vara med och påverka så mycket som möjligt. När telefonen någon dag senare ringde och de frågade om jag vill bli aktiv i Leksands arbetarekommunstyrelse var valt inte så svårt. Tack moderatern den dagen på Lekands gymnasium som verkligen fick mig att se skillnaden mellan röd och blå sida! TACKAR!
Sedan har det rullat på. Valet 2004 träffade jag på en person som kommer förändra mitt liv. Han fick mig att inse hur det är att verkligen påverka och SSU började sätta prägel i mitt liv. SSU Leksand startades efter många års trägel och det var just då man inser hur kul det är med ssu. Man lär sig så saker, träffar så underbara människor och framför allt utvecklas man som person. Men detta har aldrig hänt om jag inte haft stödet från min familj och de vänner jag har lärt känna inom SSU. Visst har man  varit nere över saker som har hänt inom SSU men tron på vad jag kämpar för har jag aldrig tappat. Den tron växer sig starkare varje gång jag träffar Johanna, Johanna, Niklas, Clara, Moa, Jennifer, Daniel, Emma, Anna många många fler som finns här i Västernorrland. Varje dag är en utmaning mot orättvisor. Men när man går med i SSU har man dock chansen att påverka sin vardag och andras vardag! Men nu är en del av min cirkel sluten jag sa för någon vecka sedan av mig samtliga politiska uppdrag i Leksands kommun, kyrkan och Dalarna landsting. Detta för jag bor här nu och har ett liv här fungerar inte att pendla. Tyvärr. Men jag tackar återigen för skolning jag fick. Ingen nämnd och ingen glömd. Två saker har jag fått lära mig mycket väl med min envishet kommer jag längre! De andra är att ge aldrig upp att hitta idéer tillslut ger de med sig. UPP TILL KAMP! Tack för insperationen för detta inlägg Niklas!

Nu snart är det dags att bege mig hemåt. Anna var inte med i dag för hon kände sig inte pigg. Nu när man börjar vänja sig med den andre i bilen är det tomt brevid mig igen :(

Dagens ros: mina vänner
Dagens riskvast: Borliga regeringen
Dagens kommentar: finns för många :)

ha det tills vi ses nästa gång.

//Susanne