Idag har jag åter igen känt på att var social handikappad. Många inom UH kan teckenspråk bättre än vad jag kan. Mycket bättre. När då man tecknar till varandra och jag inte hänger med känner jag socialhandikappad. Men samtidigt är det samma sak som när jag använder svenska språket och pratar med Helen blir det tvärtom. Det blir ett utanförskap som vi alla måste förstå. Jag tror på att ha två språk. Jag måste lära mig kommunicera på teckenspråk.
Jag blir social handikapp när jag umgås med mina vänner inom UH. Konstigt men så är saningen. Jag funderar hur man kan lösa det så det känns bra för alla! Jo läsa teckenspråk för mig och ha socialtolk så alla blir förstod.
PÅ gotland, almedals veckan var det precis lika när vi umgicks med SDU (sveriges döva ungdom) men det är oxå nu man ökar förståelsen för det ökade utanförskapet som finns i samhället som inte den svenska regerningen jobbar något på som de nu säger.
Men jag blir nästan mörkrädd för mig själv när jag själv sitter tyst för att jag inte orkar eller kan kommunicera med någon som hör sämre för jag har inte språket fullt ut. Egentligen har jag inte ett helt språk super bra utan ha lite där och lite där gör att det inte funkar så bra med kommunikationen.

Dagen har varit bra annars - var en snabbis till Rälta innan jag å Julia körde våran minibuss vidare igen mot Leksand. Tack för lånet av nyckeln mamma du är en ängel.

kramar