Tredje gången jag skriver om mitt inlägg. Jag har tryckt raderat två ggr. Varför vet jag inte - utan det har nog blivit så. Det är inte kul att ha så ont i mina öron som jag har just nu. Varför kommer det nu? Har ont att ha hörappraterna i och hör typ inget utan känns bara som ett lock. Snälla jag har inte tid. Jag har massor att göra inför resan nästa vecka, skriva saker, ringa samtal, fixa och dona. Så jag känner detta är inte lägge för det. Å då känns det bra att kunna sitta här och skriva så jag slipper kommunicera men ändå?!

Jag kan inte sluta förundras över de som är så negativa över livet men har så mycket men fortfarande är så negativ. Jag blir bara förundras över hur man orkar tänka negativa tankar hela tiden. För det är väl så inget är omöjligt utan det är hinderna på vägen som gör det blir lite spänning men framför allt så när man har lyckats kommit över dem så har man vunnit mycket. Det är ju så livet är väl en utmaning i sig. Idag fick jag en konstig känsla att vilja åka hem (hem fortfarande är Rälta/Leksand) ena sekunden med nästa känna sig redo för nästa äventyr. På ett år har mycket hänt i mitt liv. Mer kommer kunna hända på kort tid. Jag känner att jag vill förändra saker och jag tar tag i saker. Vissa saker är jobbigare än andra. Men utan mina nära och kära hade jag aldrig vågat tagit tag i saker. Som det jag gör på måndagar, hade aldrig vågat göra det om inte någon ställt frågan. Kändes som det var min värsta dag i mitt liv egentligen men nu är det nog den bästa för att frågan ställdes och jag har tagit tag i den. Visst är det jobbigt. Men jag kan inte misslyckats mer med just den biten jag kämpar med den varje måndag och sedan måste jag fortsätta att kämpa med den. Jag ska då bevisa för mig själv att jag kommer att klara av den. För lite är det så tänk vad jag har missat om ngn hade sett det så hade jag aldrig känt mig så här. Fast nu är jag där jag är och då jobbar jag på det.

Såg på kort på mig själv igår. Fick en ångest attack för hur jag har sett ut. Stort som ett hus... rädd för bilderna men ändå så jag har bestämt mig aldrig mer har en sån ångest utan gör ngt åt det. Varje måndag en del, en annan del målet vårruset, tjejmilen i september. visa mig att jag kan själv!!

I måndags var jag och föreläste i Härnösand på Kristine skolan, för barn som är hsk (hörselskadade och döva bärande med CI bland annat) en riktigt rolig stund jag fick där. Kände mig så glad att jag träffade alla elever och lärare och jag fick verkligen en glädje kick av det. Pratade mycket om tvåspråkighet och jag har mer och mer insett själv vikten av två språk. Har en liten fundering om jag ska under hösten läsa intensivt teckenspråk antingen på västanvik eller i Umeå för min egen skull. Men se deras ögon när jag var där och pratade om hur jag har upplevt min hsk genom åren till nu och hur jag har förändrat min syn. Det var riktigt skoj. Längtar redan tillbaka till nästa gång jag kommer dit för dit kommer jag det lovar jag. Har gjort mitt lilla löfte till eleverna :P å så klart måste man stå för det.

Igår tisdag var jag å tränade på badhuset igen. Gick riktigt bra :P Tack min ängel.

Idag fick jag massor av saker gjorda lika igår .... kändes riktigt bra att få det gjorda. SÅ nu kan jag focusera göra klart min att göra lista och sedan får det att kännas ännu bättre i påsk när man inte är borta. Åker ju till Holland.

nu ska jag äta. sedan skriva lite mer.

kramkram