Att bli så irreterad, upprörd, fundersam, rädd jag blev igår är faktiskt väldigt sällan jag blir. Men igår när jag såg på uppdrag granskning som gick på SVT om våldtäckten i det lilla samhället utanför Ö-vik gör att man funderar var är alla vuxna. Jag pratar inte om kommunen, jag frågasätter vad är alla vuxna ute på samhälle som faktiskt har en skyldighet att våga säga stopp, på skolan, i fritidslokalen ja över allt. Att våga säga stopp och säga nu räcker det. Att även möta det som är jobbigt är ett sätt att bearbeta det som är jobbigt. Jag trodde i min enfalld att man har civilcurage som vuxen. Att man inte vågar säga ifrån och ta upp till diskussion. Jag hoppas detta har väckt en väckarklocka att man vågar prata om hur man ska vara emot varandra i skolan, i samhället att man som elev på en skola eller var en man är ALDRIG ska få uppleva det. Jag hoppas att skolan tar sitt ansvar nu och faktiskt vågar prata med varandra och vågar stå på sig. NU är det faktiskt dags inse att vuxna måste vara vuxna!!

Ska se på debatt nu. Imorgon blir det sthlm över dagen på ett möte sedan blir det jobba på parken.
Jag har nya utmaningar att ta tag i. Tack för jag har fått chansen.

kramar till er