va svårt att skriva om det eller egentligen inte.
Träffade min man våren 2007 och vi förlovades ganska fort och gifte oss augusti 2008.
Kärleken går i vågor som med allt annat men just nu känns våran kärlek starkare än på mycket länge. Micke eller Mikael som han heter är en kille med ett stort hockeyhjärta. Jag trodde att jag hade ett stort hockeyhjärta och ett hockeyintresse men hans är ännu större. Dock har han ett Modo hjärta men har börjat mer och mer fått ett stort Leksands hjärta. Men ni som läser min blogg vet att jag är gift så jag tänker skriva om ngt annan eller ngt annat som har min kärlek.

Men kärlek kan vara så mycket. Kärlek till sin familj, kärlek till sina vänner, kärlek till sina husdjur, kärlek till mat, kärlek till sin hobby etc.
Kärlek kan göra ont om den inte är besvarad, den kan vara komplicerad, men den kan vara väldigt fint.
Skulle man behöva rangordna vad som är viktigaste i livet skulle det vara svårt för många saker gör att pusselbitarna i livet går ihop så det blir en storts kärlek till livet. För 11 år sedan iår hände en sak i min familj som alltid kommer påverka mitt sätt att se på livet. De 11 åren som har gått har mitt sätt att se på saker till livet förändras men också min syn på kärlek till livet att våga prova drömmar oftare, våga att öppna dörren man kanske inte skulle öppnat om man tänkte efter lite till men som blev så bra efteråt. Ofta har jag hamnat tillbaka till gamla banor och vet inte riktigt hur jag ska komma ur dem då är det skönt att ha syskon som ruskar om en och lotsar en rätt väg igen. För även om jag är snart 30 så behöver jag dem mer än någonsin. Så min kärlek till mina syskon och deras familjer är stor och jag kan verkligen vara glad över att jag har dem.

Nu ska jag ta och sova det blev två inlägg så här tisdags natten :)

KRAMAR