men nu kör vi igen.
Det händer mycket. Jag jobbar på i gideå, Björkhem. Tränar på curves, umgås med vänner, träffar underbara familjen. Ja det är väl det. För nga veckor sedan var jag på Gotland (almedalen) å till alla er som saknar blogg inlägg därifrån det kommer men just nu har jag lite lätt mkt för mig. Men det kommer jag lovar.

Midsommar har även varit då detta år var i Dalarna och vad jag har saknat allt vad riktig midsommar är. Torsdagen firade vi lilla killen som fyllde ett år. Ett besök till Leksand. Fredagen se sveriges största midsommar firande och träffa underbara människor man inte har träffat på flera år! Lördagen var Rälta behövs inte säga mer! Det är speciellt. Mest speciellt är det man umgås med familjen och inte mormor var med oss. Det var lite konstigt inte lite mkt konstigt. Menmen det gick det med.

Har hunnit fylla år. Helt otroligt ett år till vart har det tagit vägen. Mamma, syster å A var här och firade min dag med underbara vänner som kom hit och åt tårta. Tack alla ni som kom ihåg mig!
På tisdag var vi till skuleberget och klättrade eller rättare sagt vi skulle gå upp den lätta stigen. Men den lätta blåa stigen var å klättra det med. Men jag klarade det. Härligt utsikt oh peppande guddotter gjorde till en mycket bra dag. På kvällen kom fam Strandberg hit och vi umgicks. Onsdagen tillbringades ute i Skede och sedan blev det en sväng på La Casa Mia (eller som A säger Mickes resturang) Torsdagen kom och de åkte hem.

Jag har sedan feburari månad eller rättare sagt början på mars. Tränat regelbundet på curves. Ett beslut jag är så tacksamt att jag tog. Många små saker har jag ändrat till mitt liv som har gjort där jag är idag. I början av sommaren nådde jag delmål ett. Idag ett annat. Det känns verkligen som en dimma en dröm att återigen börja känna att jag lyckas med det jag håller på med. Känns som hela världen ligger framför mig och jag har nu ikväll satt upp nya mål och ett datum. Idag var jag, Sofia och Amanda på JC. Sofia och Amanda skulle köpa jeans, jag kollade. Jag har lika ångest varje gång när jag ska prova byxor. De sitter inte bra. Sitter fullt och jag känner mig inte nöjd över det jag ser. Jag har många år skämts och egentligen inte sagt ngt att inget har passat och allt ser fel ut. Men tog mod till mig och tänkte äsch testar ett par shorts i en stl. Flera stl mindre, än på mkt mkt länge! Å de passade. Mest var det för att testa och se hur mycket har jag var till de passade. Men de satt perfekt! Helt otroligt! Sån himla känsla går inte att förklara. När jag går ut ifrån provrummet kan jag inte låta bli och titta på jeans och tänka de kan jag snart ha på mig och de sitter bra. Nu kör vi! SÅ nu är ett delmål till satt!!

Jag struntar i vad andra säger, struntar i helt vad andra tycker om vad jag ska uppnå. Den största segern är jag mår bra och är på väg att ärligt talat ändra det som höll på att gå och h-vete. Jag har inte operat mig. Jag gör resan och på mitt eget sätt med mina vänner, min familj som min motativation. Jag ska bevisa för mig själv att jag kan, jag ska visa alla som på något sätt tvilat på mig att jag kan. Men framför allt gör jag detta för min egen hälsa skull och jag kommer att lyckas. Varje cm jag "krymper", varje minus i kroppsfett är en stor seger i sig. Jag har bestämt mig. Jag fortsätter min resa. Idag var bara ett steg på den. Vart resan tar mig vet bara framtiden.

Bloggen kommer att fortsättas uppdateras och jag hoppas jag kommer ha mer tid. Sedan hoppas jag att jag kommer ha mer tid till att fota.

många många underbara kramar till er från mig <3