Efter ha läst Emmas blogg om den 18 åriga tjejens liv blev jag insperad att skriva lite saker.

I torsdags har man varit på anställningsinterjuv. Det kändes helt okej. Men jag vet fortfarande om jag inte vill jobba med det. Jag funderar på plugga i höst, annars vad vill jag med mitt liv.

Det ska bli roligt att gå choch programmet som jag ska få gå på. Jag har tusen saker jag vill göra men egentligen var börjar jag med. Vem är man egentligen? Jag är Susanne 27 år, gift med min man Micke. Bor i Örnsköldsvik snart i Gideå. Har två underbara syskon och underbara syskonbarn. En mamma jag är glad att jag har så nära och en mormor som gör mig bara så gladare. Jag har personer runtomkring mig som står mig så nära jag kan mer eller mindre säga att de är mina syskon. De finns personer som har funnit nära mig i VERKLIGEN både glädje och sorg. Intressen: fota (i tisdags ny kamera så nu blir det att fota), jakten och naturen, fika med underbara människor. Skriva dikter... listan på intressen kan nog göras längre med tiden.

Vad vill jag då göra med mitt liv? Ha ett jobb som jag verkligen trivs med. Jobba med ngt som utvecklar mig som människa. Jag vill kunna lära mig ngt nytt ofta.

Jag är stolt över mig själv och vem jag är. Jag är inte alltid bäst på allt. Långt ifrån. Jag är dock stolt över saker jag gjort. Jag är stolt att jag verkligen flyttade upp till Härnösand för en dag för lite mer än 2 år sedan. Det är jag så stolt över. Lika jag har börjat träna. Det är jag också stolt över. Det finns saker jag inte är stolt över också men jobbar på det.

Jag har vänner som ger ngt tillbaka. Jag har vänner som mer nu än kompisar. Jag har vänner som står mig närmare nu än vad jag någonsin kunde våga drömma om. Jag har även funnit den kärlek jag aldrig jag trodde skulle kunna få. Jag kommer fortfarande ihåg en dag i årskurs 9 och jag var jätte ledsen för killen jag tyckte om hade bett mig gå och dra ngt gammalt över mig. Jag kommer fortfarande ihåg orden från min klasskompis Tette: "den dagen du finner lyckan förstår du inte att den här dagen ens har funnits" så sant så sant.

Dock finns det vänner man har glidit ifrån eller ett missförstånd kan gjort så mycket. Det ligger på bägges ansvar att ha en vänskap. Det går inte att ha en vänskap om inte bägge är med på att blomman/vänskapen ska leva vidare. Man måste lära sig leva med allt handlar ett givande och tagande så är det.

Min mamma och min familj kan skriva en bok om mig snart om allt som har hänt på mina 27 år. Kanske det blir jag som blir författaren och känner mig så insperad att då börja med att skriva berättelsen om min farfar och pappa och sedan jag. För mitt efternamn bär jag med stolthet. Att föra det vidare är en stolthet. Jag kan inte med ord beskriva hur jag känner mig ibland när man inte är mer rädd om sina nära och kära. För det är trotts allt det enda vi vet att vi födds och vi dör. Att det finns personer som inte tar hand om de som de säger betyder mycket gör mig ont. Jag säger aldrig orden "jag älskar dig" och jag inte menar det! Men i mitt liv är det just nu många jag verkligen älskar! Jag saknar när jag inte kan umgås lika mycket med mina syskonbarn! De gör ens livet rikare.

Jag har under senaste dagen funderat varför vågar man inte göra saker, varför stannar man kvar på en plats men är trött på eller ett jobb som man inte trivs med? Jag tror det handlar om en räddsla om vad som händer bakom nästan hörn. Det man vet är vad man har inte vad man får. Jag tror många med mig känner igen sig då man är lite orolig vad som kommer hända i framtiden. Men vi har alltid val i livet och det är de val som styr våran framtid. Jag trodde jag aldrig skulle göra det men jag uppmanar att flytta på sig se vad som döljer sig bakom nästa hörn och nästa.....Jag som var så hemma kär i Leksand, jag som aldrig trodde jag skulle flytta ifrån Leksand. Tack min kloka syster som hjälpte mig på vägen. Vem vet vad man hamnar om nga år eller månader... det kan bara framtiden utvisa.

Första gången på länge jag känner mig lycklig och harmonisk.... jag skriver det rakt ut i internet ... jag är lycklig!!!

nu ska jag faktiskt ta och sova.
ska upp tidigt imorgon. Ta en promenad och sedan en lång fika med Anna.... :)

God natt och sov gott.

Ang os måste kanske nämna nga rader om det...
synd om susanna kallur idag. Men en stor eloge till alla idrottar som ställer upp för sitt land och även gör så bra reslutat. :) sedan märker man hur koruppt land Kina egentligen är! OS borde egenligen inte gått där..... se och lär. London blir det nästa sommaros 2012.

//Susanne