Att vända på ett mantra

vissa dagar när jag vaknar känner jag mig toalt värdelös, att inget är värt ngt, att man är värdelös på alla dess plan. Att man inte lyckas få ett fast jobb, att man inte har redskapen att läsa vidare, att motgångar föder motgångar, att man ja listan kan göras om. Jag vet det är fel. Jag vet det är fel att känna sig så att det finns en mening över varje sekund som går och varje dag gör man val i livet. Både små och stora. Talet från studenten sitter som berg och valen man gör påverkar så mycket mer. Kanske inte just då men det kan komma göra det längre fram. Men ibland slår alla negativa tankar bort allt å det känns bara neråt och jag blir ledsen. Ledsen för att egentligen inte förstår att jag vill vissa hela världen och mig själv vem jag är, vad jag gör och hur jag kan. Ledsen för att ingen tar sig ens tid att komma hit och hälsa på alla har sin vardag och sina bekymmer. Man blir så där liten och ensam.
Jag önskar att pratiken var klar och jag kunde börja men allt är moment 22 och jag känner dessa moment 22 blir bara mer och mer. Det känns som en seger i sig att gå upp och säga idag händer följande. Så tur att det är valrörelse och jag har nga datum och nga saker för mig. Tur jag har UH som jag kan gömma mig i och göra detr jag kan där. Men när jag är ensam som tankarna snurrar runt runt och runt. Det är då mantrat ska i stället vara "jag kan, jag ska, jag vågar" men just nu känns det som ett jätte jätte berg. Låter kanske deppigt jag vet men jag måste få ha dessa dagar ibland.

Ibland förstår jag inte hur jag ens har orkat jagat på och gjort allt men samtidigt förstår jag det i samma mening. Engamange för det jag gör. Skrev nyligen en ledare i UH:s tidning om engamange (tidningen kommer snart) då kommer jag lägga in den. Men engamnaget gör att mitt mantra går att leva upp till. Jag har drömmar, jag har visioner, jag har önskningar, jag har viljor. Jag har en byrå låda fylld på frågeställningar i mitt liv. Å jag har ngt som jag är glad över jag har en familj. Så även om det kändes jobbigt imorse att gå upp så vet jag imorgon känns det bättre. Men ni som oxå känns varför ska jag överhuvtaget kliva upp, gå då upp unna dig en frukost, en lång dusch och var rädd om dig.

Nu är det inte många dagar kvar tills jag kommer till metargården....ska bli så skönt. längtar såååååååååååå.....
träffa syster, barnen, mamma, mormor ......
nu ska jag sova och drömma mig bort....

dagen idag har varit underlig mycket underlig.... men å andra sidan det är bra att inte dagarna är den andra lik :)
sthlm i helgen på stýrelsemöte... ska bli intressant.

nattinatti

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback