igår när jag skulle ta bussen upp fick jag ångest jag ville verkligen inte fara iväg från Ö-vik. Fara iväg från mitt liv jag har där inte just nu och veckan som gott bland den bästa veckan på länge och veckan innan dess var inte heller så tokig i Dalarna. Någon annan dag kanske det känts bättre men igår ville inte jag och min kropp vara med. Men jag bet ihop och packade ihop det sista och satte mig på bussen för att åka upp. Jag vet det inte är för evigt för jag kommer snart hem igen osv men det känts väldigt väldigt jobbigt att lämna Övik just nu. Men nu sitter jag här i Övertorneå och det känns helt okej. Har dock MASSOR att göra så det är bara att beta av på min att göra lista så jag kan känna att det går framåt. I em blir det fika med f.d sambon å prata om julen och divsere saker blir mkt mkt trevligt sedan blir det plugg å plugg å liter mer plugg.

Måste medge länge sedan jag kände mig så glad över små saker i livet. Fick igår ett sms från en person som verkligen betyder jätte mkt i mitt liv. Det gjorde mig små lycklig hela dagen då jag insåg våran vänskap är den samma och vi ska snart ses igen bara det betyder jätte mkt! TACK!

Nu ska jag göra provet...

kramar