Skulle nog behövt sova men tankarna åker runt runt runt runt nu igen. SÅ då kan jag lika gärna skriva ett par rader här på bloggen. Igår den 14 feb var det alla hjärtans dag. En dag man "bör" vissa omtanke, kärlek till den man lever ihop med vänner och framför allt familj. Det köps saker och hej å hå. Blir allergisk över dagen och kan känna är det inte de andra 364 dagar om året som är så mycket viktigare att visa sina nära och kära kärlek. Sedan har jag inte bästa erfarenheter av alla hjärtans dag heller. I skolan var det inte jag direkt som fick ngn ros eller ngn fin lapp utan man kände sig utanför och det kanske sitter i alldeles för mycket. Men idag när jag kom hem låg det ett kuvert hemma så hade min underbara goaste Sofia varit här och postat ett jätte fint kort till mig. Det betyder massor för mig så älskade underbara Sofia tack och framför allt vilken underbar vän du är.

Jag är lycklig lottad som har så många fina och underbara personer runtomkring mig. Dels jobbet, dels mina närmaste och dels alla underbara människor jag har lärt känna. NI ger mig så mycket när energin har tagit slut så är det någon som har fullt på den. Jag hoppas väl ni känner lika för mig. Jag är den jag är med mina fel och brister men jag är glad att jag har er ingen nämnd och ingen glömd. Tack och lov säger jag bara att ni är dem ni är.

Men en dag som denna kan jag inte låta bli att skriva ett par rader om mormor, pappa, morfar, farfar ni fattas här och det känns fortfarande overkligt att mormor är borta. Mormor kom tebax.Vet det kommer inte gå. Vet vet vet vet men jag skulle då så gärna behova dig här. Behöva dina frågor, dina svar men framför allt jag saknar dig så grymt mkt. (nu rinner tårarna) Hatar ordet aldrig mer men det börjar användas aldrig mer blir det så eller så eller så... nej vill inte fast jag vet så är det. Men vill absolut inte.

Jag har nga uppgifter och två slutprov kvar i omvårdnaskursen just nu känns det bara evigheter bort och vart tog energin vägen här? Jag ska klara den och jag ska göra det men just nu känns bara det jobbigt inlämingsuppgift på fredag sedan tre kvar och ett slutprov i rehablitering och hablitering sedan är det bara en kurs kvar. Känns om den största seger på länge.

Vissa samtal är förbannat jobbiga att ha men viktiga. Just nu vet jag inte vart det är på väg. Jag är ensam i mina tankar men jag har er alla runt omkring mig. Men att ett enda samtal kan bli så jobbigt trodde jag aldrig. Att ett enda ord kan sätta så mycket griller på en i huvudet ja då har man lyckas.

kärlek till er alla.